Lampa:keps

klockan är snart halv fyra och jag sitter med ett dunkande bowlingklots huvud, svullen fot, smetingt smink och ruffsigt hår på familjen anderssons ovanvåning med en stor skål cornflakes och sista klunkarna av Brämhults nypressade apelsiner. om min för tillfället blåsta hjärna som börjar få brist på hjärnceller uppskattar tid och rum rätt så har jag fet-försovit mig till mina lektioner i skolan.
Pratade med erik för några minuter sen, som förövrigt inte är hemma, ingen av andersson-medlemmarna är hemma, bara majsan som står i trappan och jamar efter mat, att gå ut, bli kliad eller bara för att tära på min huvudverk. Han befann sig i allfall ute på havet i en båt med sina kompisar då jag ringde och trodde att han var på nedervåningen eller Toppen. HAPP tänkte jag, han hade tydligen sagt till mig flera gånger imorse/tiden då normala människor äter lunch, men halvdöd som jag varit hade jag inte uppfattat detta och istället för att få solbränt skin har jag legat och sovit på en nedsnusad kudde till långt in på eftermiddagen.


går kvällen blev iallfall väldigt lyckad hemma hos william med sång,dans och alkohol långt in på natten. När jag och steffi kom hem runt tre med en traktorlampa, bensindunk, och en registreringsskylt i tron om att kvällen var slut, ringer erik från en fullsmockad bil på väg hem från ljunghusen och planerar en sista minuten efterfest. Jag och steffi hakade på och klämde in oss i baksätet ovanpå alla. När vi anländer visar det sig att erik har glömt sina husnycklar någonstans, och det är för riskabelt att köra tillbaka. Så han försöker istället klättra upp till taket för att krypa in genom det lilla, lilla fönstret som är öppet och därefter låsa upp dörren innefrån. Det skulle kunnat fungera om inte erik varit jätte full och de andra killarna råkat släppa honom i luften när de lyfta upp honom.
så erik faller ner på grusuppfarten och drämmer huvudet i en blomsterkruka av sten.
en halvtimme senare sitter jag och erik i en ambulans på väg mot trelleborg, sedan till malmö. när det är klart gick vi till södervärn för att ta en taxi hem. jag tycker allvarligt synd om den kraken som fick plocka upp oss, vi båda betedde oss som Peter Dalle i ogifta par och skulle stanna på varje Mc Donalds som finns. Erik hann både fria, fråga om vi skulle flytta ihop och berätta att han älskade mig, igår.
Jag tackade Ja till hela kittet.